Åsa Elzén





Forest Calling – A Never-ending Contaminated Collaboration

or Dancing is a Form of Forest Knowledge /

Skogen kallar – Ett oändligt kontaminerat samarbete eller

Dansandet är en form av skogskunskap

    – Extension #2 at The Experimental Field, Accelerator, SU

    – Extension #1 In Forest Intervals

Notes on a Fallow – The Fogelstad Group and Earth /

Träda – Fogelstadgruppen och jord

    – A Growing Fallow Archive / Ett växande träda-arkiv

    – Biography of a Fallow / En trädas biografi

    – Transcript of a Fallow / Avskrift av en Träda

    – Boy! / Pojken!

    – Fogelstad Fågelstad Fågelsta Fågelholk Fågelbo

    – The Other School / Den andra skolan

    – A Growing Archive on the Women’s Barn and Livestock

    School at Fogelstad / Ett växande arkiv över Kvinnliga

    Ladugårdsutbildningen vid Fogelstad

    – A Step to the Side / Ett steg åt sidan

    – A Growing Peace with the Earth Collection

    – Transcript of Transcripts: Elin – Bang /

   Avskrifter av avskrifter: Elin – Bang

    – Why do things when you could leave it? – An attempt,

    an in-between land / Varför gör man saker då man kunde

    låta bli? – Ett försök, ett gränsland

While I am trying to get to know Fredrika, I am always

thinking of you.

Memory of an Event

    – Memory of an Event I (Dear Honorine / Dearest Signe)

    – Memory of an Event II

History History

The Collaboration: MS and AL

Mary Wollstonecraft’s Scandinavian journey 1795 re-traced

    – The Glade I

    – The Glade II

    – Who Fooled Whom?

YES! Association/Föreningen JA!

    – A New Spelling of a Street – A tribute to Audre Lorde

    – All that you touch You Change. All that you Change

       Changes you.


    – (art)work(sport)work(sex)work

    – Zyklische Gesellschaftsreise


    – We Will Open a New Front/Lee H. Jones

    – (Dis)agreements?

    – When hell froze over

The guide and the seeing man

Project Description

I’ll be you if you’ll be me

A year of sisterhood

Getting Dressed

Bollywood Basketball

Notes on a Fallow – The Fogelstad Group and Earth

An exhibition and a growing archive including works by Åsa Elzén, Maja Fjaestad, Maren Holebakk and Axel Fredriksson, 2019-ongoing

Åsa Elzén has for a long time worked with the legacy of the queer feminist Fogelstad Group, that among other things ran the Women Citizens' School at Fogelstad (1925–54 in Julita, Sörmland). In an expanding and interdisciplinary project, where boundaries between historical material and new works are often fluid, the artist explores the group's practice in ecology and resilience, bringing forth the role of artists and artistic processes in expanding this history.

To leave land fallow means to let it rest from human production for a period of time in order to counteract soil depletion. In 1919, Elisabeth Tamm ordered a carpet by the artist Maja Fjaestad with the desire that it depict a fallow. The carpet was placed on the floor in the library at Fogelstad until the end of the 1960s when, worn and brittle, it was placed in the attic after being literally worn down by the first wave queer feminist movement (and their dogs). After all the years in the attic at Fogelstad, the carpet A Fallow was rolled out for the first time at Eskilstuna Konstmuseum as a part of Åsa Elzén’s exhibition Biography of A Fallow — The Fogelstad group and earth, the summer of 2019. Since then the project has deepened, expanded and evolved in relation to the place it has been exhibited, for example at GIBCA 10, Gothenburg, 2019, curated by Lisa Rosendahl, Sörmlands museum, Nyköping, 2020 curated by Joanna Nordin and Rackstadmuseet, 2021, curated by Joanna Nordin and Hannes Trygg.

In her work, Åsa investigates the fallow, a kind of rupture in human production that opens up for other life and invites us to imagine ways of slowing down in order to avoid planetary and personal exhaustion. The fallow, in its ambiguity, problematizes the teleological, linear perception of time, with its focus on progress and economical growth that makes up the foundation of normative history and leads to ecological devastation. Åsa engages also more broadly in the notion of the fallow in relation to temporality, memory, environmental destruction, queer feminist- and more-than-human historiography. But also as an artistic methodology and ethical stand-point – ”fallow praxis” as a way to notice, relate and give space to more-than-human life and past practices.

Åsa takes image making as carrier of histories and knowledge as point of departure: the artist Maja Fjaestad, the farm worker and self taught photographer Axel Fredriksson born in a bonds servant family at Fogelstad and Maren Holebakk, self taught sculptor as well as barn forewoman at Fogelstad give us, through their works, fragments of historical elusive contexts. A lot of the material in the exhibition doesn't derive from institutional collections and state archive, but instead has appeared through the artist’s research, brought down from attics and borrowed from individuals and inheritors to the Fogelstadgroup. Åsa brings to the fore the almost unknown women’s barn and livestock school also run at Fogelstad, examines the group's experimentation with land ownership and what we today call organic farming. By encountering material that has long been lingering in a kind of oblivion, or lying fallow, we get to know more about the Fogelstad group than what has been contained so far in an official history writing. History accumulates, not only in the archives, but in sediments and earth, in the atmosphere and in our bodies. It creates a growing archive.     


Elisabeth Tamm and the Fogelstad group (founded in 1921) lived during a time when the industrialization of agriculture was taking place, and were very critical of what they saw coming, such as pesticides, chemical fertilizers, and farming on an increasingly larger scale but with less biodiversity. Elisabeth Tamm argued that humans’ relationship to earth should be based on love, and the idea that earth should not be owned, but cared for. According to Tamm, the contemporary ownership models of earth lead to its depletion, hence she donated land to the state to be granted to the unemployed as so-called “åborätter” (a kind of hereditary and transferable land tenancies). Horses continued to work the land and forest at Fogelstad as a way to protect the earth, the practice of letting land lay fallow was conducted broadly, and they experimented with keeping the cattle loose in the barns. 

At the beginning of the 1920s, Elisabeth Tamm debated  agricultural politics primarily in parliament (riksdagen), and, later, as a local politician in Julita, as well as through articles in the periodical Tidevarvet (The Epoch). A lot of her thinking and experiences are summarized in the book Peace with the Earth, that she wrote with Elin Wägner. The ecofeminist ideas described in the book guided the farming practices at Fogelstad. Besides providing a lot of space and resources to the Women Citizen’s School at Fogelstad (1925– 1954), Elisabeth Tamm ran a women’s barn and livestock school on her farm. The school was founded because women were being pushed away from more qualified work within agriculture as it became more industrialized, and risked being given functions as mere assistants. Unlike the Citizen’s School which was both well documented in its time, and afterwards thoroughly researched and well-known, the women’s barn and livestock school at Fogelstad is relatively unknown, it was neither well-documented nor particularly researched afterwards.

Many within the Fogelstad Group and in the circle around them lived what we today would call queer lives. Fogelstad estate became an important meeting place, workplace, refuge and home for many lesbian women and LGBTQI people during the first half of the 20th century.


On this website I have divided the project into different works for

better overview. Please scroll links in menu to the left.

Träda – Fogelstadgruppen och jord

En utställningen och ett växande arkiv med verk av Åsa Elzén, Maja Fjaestad, Maren Holebakk och Axel Fredriksson, 2019-ongoing

Åsa Elzén har länge arbetat med arvet efter queerfeministiska Fogelstadgruppen, som bland annat drev Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad (1925–54 i Julita, Sörmland). I ett växande och genreöverskridande projekt, där gränserna mellan historiskt material och nya verk ofta är flytande, utforskar hon gruppens praktik kring ekologi och resiliens, med utgångspunkt i konstnärers och konstnärliga processers delaktighet i historieskrivningen.

Att lägga en åker i träda innebär att under en period låta den vila från mänsklig produktion, för att motverka utarmning av jorden. År 1919 beställde Elisabeth Tamm på godset Fogelstad en matta av konstnären Maja Fjæstad med önskan att den skulle utgå från en träda. Mattan låg i biblioteket på Fogelstad till slutet av 1960-talet, då den trasig lades på vinden efter att bokstavligen ha nötts ned av första vågens queera kvinnorörelse (och deras hundar). Efter alla år på Fogelstads vind rullades En Träda ut i sin helhet för första på Eskilstuna konstmuseum som en del av Åsa Elzéns utställning En Trädas biografi–Fogelstadgruppen och jord, sommaren 2019. Sedan dess har projektet fördjupats, utvidgas och förändrats i relation till platsen det visats på som tex GIBCA 10, Göteborg, 2019, curaterad av Lisa Rosendahl, Sörmlands museum, Nyköping 2020, curaterad av Joanna Nordin och Rackstadmuseet, Arvika 2021, curaterad av Joanna Nordin och Hannes Trygg. 

Åsa Elzén undersöker i sitt arbete trädan, ett sorts brott i mänsklig produktion som öppnar upp för annat liv och inbjuder till att föreställa oss olika sätt att sakta ned för att undvika utmattning, både för planeten och för den egna kroppen. I sin mångtydighet, problematiserar trädan en teleologisk, linjär tidsuppfattning med fokus på framsteg och ekonomisk tillväxt som ligger till grund för normativ historieskrivning och pågående klimatkris. Åsa låter sig också ledas av trädan i ett större perspektiv in relation till temporalitet, minne, miljöförstöring, queerfeministisk- och mer-än-mänsklig historieskrivning. Men också som konstnärlig metod och etisk ståndpunkt – ”träda praxis” för uppmärksamma, relatera och ge plats till mer-än-mänskligt liv och förflutna praktiker.

Åsa tar i projektet avstamp i bildskapandet som bärare av berättelser och kunskap: konstnären Maja Fjaestad, stataren och fotografen Axel Fredriksson och ladugårdsförmannen och tillika skulptören Maren Holebakk, ger oss genom sina verk i utställningen fragment av historiska undflyende sammanhang. Mycket av materialet i utställningen kommer inte ifrån institutionella samlingar och statliga arkiv, utan har framkommit genom konstnärens efterforskningar, lyfts ned från vindar och lånats in av privatpersoner och efterlevande till Fogelstadgruppen. Elzén lyfter den näst intill okända kvinnliga ladugårdsutbildning som också drevs vid Fogelstad, undersöker gruppens experimenterande med äganderätt av mark och det vi idag kallar ekologiskt jordbruk. Genom att möta material som länge befunnit sig i en slags bortglömdhet, eller legat i träda, får vi veta mer om Fogelstadgrupen än vad som hittills rymts i en officiell historieskrivning. Historien ansamlar sig inte bara i arkiven, utan också i sediment och jord, i atmosfären och i våra kroppar. Det bildar ett växande arkiv.


Elisabeth Tamm och Fogelstadgruppen (bildad 1921) verkade i en tid då det industriella jordbruket växte fram och var mycket kritiska till vad de såg komma, såsom kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel och allt större men artfattigare jordbruk. Tamm ansåg att människans förhållande till jorden ska bygga på kärlek och på idén att jord ej bör ägas utan vårdas. Enligt henne bidrog tidens ägarförhållanden till jord att den utarmades, och hon skänkte därför bort mark till staten för att upplåtas till arbetslösa som så kallade åborätter. I jordbruket på Fogelstad användes länge hästar för att värna jorden, trädesbruk tillämpades i stor omfattning och de experimenterade med lösdrift bland korna i ladugården.

Elisabeth Tamm debatterade jordbrukspolitik främst i riksdagen i början av 1920-talet och senare som lokalpolitiker i Julita samt genom artiklar i tidskriften Tidevarvet. Många av hennes tankar och erfarenheter sammanfattas i boken Fred med jorden som hon skrev med Elin Wägner. De ekofeministiska tankegångarna som beskrivs i boken blev vägledande för jordbruket på Fogelstad.

Förutom att Tamm upplät mycket plats och stora resurser till Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad (1925–54) drev hon en kvinnlig ladugårdsutbildning på gården. Skolan startades då kvinnor trängdes bort från mer kvalificerade arbetsuppgifter inom jordbruket i takt med dess industrialisering och riskerade att endast få assisterande funktioner.

Till skillnad från medborgarskolan som både dokumenterades väl i sin samtid, är grundligt efterforskad och välkänd är den kvinnliga ladugårdsutbildningen tämligen okänd, den är varken väldokumenterad eller särskilt studerad i efterhand.

Många inom Fogelstadgruppen och i kretsen kring dem levde vad vi idag skulle kalla queera liv. Fogelstad gods kom att bli en viktig mötesplats, arbetsplats, tillflyktsort och hem åt många lesbiska kvinnor och hbtqi-personer under 1900-talets första hälft.


above: A Fallow in the library at Fogelstad, photographer and year unknown, Women’s History Collection, Gothenburg Uni. Library, part of a Growing Fallow Archive

below (from top down):

A Fallow / En Träda (detail) tapestry, wool. linen, 470 x 600 cm, 1919–1920, by Elisabeth Tamm who concieved the idea and commissioned, by Maja Fjaestad who conceptualized and composed, by Amelie Fjaestad who weaved

A Fallow being rolled out at Eskilstuna konstmuseum 2019

installation view Notes on A Fallow – The Fogelstad Group and Earth, Sörmlands museum, 2020